Varför är matematik skrämmande?

>I morgon drar vi igång en introduktionskurs inom Ma A, gymnasiets första mattekurs. Vi börjar kursen med ett block som har som syfte att höja elevernas självförtroende, deras motivation och sist också kunnandet inom matematik. Tyngdpunkten ligger dock på att höja deras självkänsla och inre säkerhet, för många elever som kommer till oss är bokstavligen rädda för matematik.

Ofta får man höra att matte, det suger för vi hade en så dålig lärare, rörig klass osv. Klassiskt är ju frågan ”vad ska jag med matte till, det suger ju”. Med den inställningen börjar alltså många elever gymnasiet och går in till första mattelektionen med helt förutfattade meningar om hur tråkigt detta ska bli. Vi får tillbringa den första tiden med att bryta denna negativa syn på ämnet och bygga upp deras ambition och motivation från början. Detta sker genom personliga samtal, enkäter och diskussioner, men framför allt får eleverna räkna matte som de redan kan -> de lyckas -> deras motivation ökar!

Som jag skrivit i ett tidigare inlägg är matematiken projektinriktad så långt det går hos oss. Verklighetsanknytning är mycket viktigt för eleverna som svar på frågan ”vad ska jag med det här till”. Deras första projekt kommer röra procenträkning och de kommer bege sig ut på stadens gator och jämföra och analysera prissättningar och rabatter inom teknikområdet (IT-programmet). Bara att kunna räkna på mobilabonnemang är ju viktigt för dagens ungdom så varför sitta i klassrummet och göra det när det finns så många butiker med mobiler som de kan undersöka och prata med på plats.

Till er andra där ute, arbetar ni med ”verkliga” projekt inom matten och hur ser dessa ut? Kommentera gärna!

Läs även andra bloggares åsikter om matematik, pedagogik,
(intressant)

Liknande inlägg:

1. Matematik ska vara roligt
2. Leka matematik
3. Matematik utan siffror
4. Praktisk matematik ger resultat
5. Entreprenöriell matematik kan rädda Sverige