Omdefinierad vandring

posted in: inspiration | 0
London av Wittekind (by nc sa)

London, 1 februari 2013, kl 22.05
Plats: Utanför Apples huvudkontor
(tänk er att ovanstående blippar fram tecken för tecken i grön färg på svart bakgrund, Bond-style)

Det hade varit en trevlig kväll. Mingel och inspiration blandat med skönsång. Abdul från ESSA Academy mixat med Andreas Carlsson som tänker starta musikskola och avslutat med Sarah Dawn Finer. Ett explock av vad kvällen på Apples mingel i samband med BETT2013 hade att erbjuda. Nu var dock kvällen slut och dags att dra sig hemåt till hotellet. Ungdomarna, de flesta äldre än jag, tänkte dock dra på klubb vilket en småbarnsfarsa inte såg som ett alternativ. – Man blir gammal fort, tänkte jag.
Då hör jag en röst –”Its getting late and I am taking a walk to my hotel”. Rösten känns bekant, även efter kvällens intag av mat, dryck och intryck. Jag hör mig själv säga –”I will walk with you, we are staying at the same hotel”. Trevligt tänker jag, en kvällspromenad genom Londons gator. Det är en fin kväll och jag har ingen aning om hur jag tar mig till fots till hotellet. Kan vara bra med en guide. Vänder mig om för att kolla vem sällskapet är och möter

Ruben R Puentedura

The man, the myth, the legend!

Herregud, är min första tanke. Ska jag gå sida vid sida hemåt med en av de stora personligheterna inom IKT-fokuserad skolutveckling… i världen? Mannen bakom den välbekanta SAMR-modellen och mycket annat? Jisses! Min andra tanke är – klart som f-n jag ska ta chansen. Detta är ett tillfälle som aldrig kommer igen. Och som sagt, han kanske hittar till hotellet.

Så vår vandring börjar och jag känner mig lite som Frodo i början av sin vandring i Sagan om Ringen. Denna vandring kan leda vart som helst och ingen vet vad som kommer hända på vägen.
*nynnar ledmotivet till filmen*
Tre steg senare är samtalet i full gång och ni som hört Puentedura live kan ju fantisera om hur klurigt detta var i ett hyfsat livligt London, till fots. Många ord fick upprepas om jag säger så. Men prata, det gjorde vi. Så till den grad att vi efter en stund stannade upp och Ruben, som enligt egen utsago visste exakt hur vi skulle gå, såg lite vilsen ut. Det blir ju lätt så när man kommer in i ett promenadflow. Mobil fram, gps, vart är vi och vart ska vi…klick. Lösning på problemet.

Efter ca 35 min var vi framme vid hotellet och vi tackade för trevligt samtal och sällskap och mina sista ord blev ”I will keep reading about gamification” Gonatt liksom. Hissdörren gled igen. Ruben var borta. Trött och glad och samtidigt en smula omtumlad steg jag av på min våning. Magiskt!

Vad hade vi då hunnit prata om under 35 min? Efter lite tankearbete får jag ihop nedanstående punkter:

  • Vad händer kring 1:1 i Maine och USA i stort?
    Litet område eller hur?
  • Är Ruben ett namn i USA även utanför 1:1-sfären?
    Dum fråga, men får skylla på den sena kvällen
  • Amerikanska skolsystemet i stort
    Även det ett litet smalt område…
  • Rubens tankar kring Sir Ken Robinsons tal tidigare under kvällen och framför allt ”No child left behind”
  • Gamification och Game Based Learning där Ruben är påläst och kunnig.
    Jag måste ju ta chansen kring ett av mina favvoområden just nu.
    Rubens tankar kring vissa personer inom området som får stort medialt utrymme i USA var högst intressanta och i linje med vad många spelforskare tycker.
  • Rubens frekventa resor till Sverige

Vi hann med ganska mycket ändå under 35 minuter den där kvällen i London.
En upplevelse jag verkligen kommer minnas som infann sig av en slump och jag vågade ta chansen. Exakt vad Rubens tankar var kring ovanstående punkter är mellan mig och honom. Får ni chansen att prata med honom på tu man hand så gör det! Tveka inte och vänta kanske inte på att slumpen ska erbjuda chansen utan leta upp mannen i fråga.

Mission accomplished

 

Kommentera