Jag förändrar världen – #Lärartycket 23

posted in: inspiration | 4

Jag skulle absolut inte bli lärare. Detta var min övertygelse under barndomen och långt upp i vuxenlivet. Mina båda föräldrar är lärare, kusiner är lärare, grannar var lärare. Jag växte upp i en omgivning som bestod av lärare och jag skulle verkligen inte bli ”som dem”.

Min egen vandring genom grundskolan och tekniskt gymnasium kantades av lärare som, om jag ska uttrycka mig snällt, inte alltid var på topp. Några undantag fanns naturligtvis, men i efterhand var det en fruktansvärd grå och traditionell skolgång. Jag mötte dock vissa lärare som gav hopp om framtiden. Exempelvis matteläraren Knut Köhler, vila i frid, som var en urmodell av traditionell mattelärare men som när man minst anade det skuttade och smög omkring i klassrummet som värsta indianen och simulerade pilpåge med pekpinnen i plast. Han siktade in sig på en elev och avkrävde svar på klurig fråga. Sedan smög han vidare. Han gjorde traditionell trist undervisning rolig på sitt sätt. Idag hade skolan förfasats över en lärare som siktade med ”vapen” på eleverna, men jisses vad roligt vi hade. När vi tog studenten fick han en förgylld pekpinne med teleskopskikarsikte. Han grät. En sådan lärare skulle jag kanske tänka mig att bli men…nä.

Jag skulle, trots det, inte bli lärare. Teknisk högskola i fem år släppte ut mig som civilingenjör inom datateknik mitt i it-bubblans glada dagar och det var en intressant tid kan man väl lugnt säga. Världen förändrades dagligen och vi som hackade hemsidor och programmerade mjukvara kände oss som gudar. Varje knapptryckning förändrade allt. Dock tröttnade jag på det faktum att ju bättre program jag skrev, desto fler anställda hos mina kunder fick sparken. Datorer effektiviserar ju tex administrativa yrken så personal i samma omfattning behövdes inte. Jag hade alltid drömt om ett yrke där jag påverkade utveckling, påverkade folks framtid men detta kändes inte rätt. När bubblan sprack var jag nästan lättad. Som arbetslös IT-konsult var det dock inte lätta tider vilket ledde mig fram till att jag skolade om mig till…..lärare!

Varför lärare?

Jag skulle ju inte gå den vägen. Jag hade kommit fram till att jag ville påverka människor, gamla som unga. Jag ville ha ett arbete som betydde något för samhället. Jag ville förändra världen. Brandman och polis var visserligen tunga alternativ men läraryrket låg närmare till hands. Tur var väl det, även om min fysik hade tjänat på att slita som brandman. Samtidigt sa media att det var brist på lärare och att arbetsmarknaden såg lysande ut. Jo tjenare!

Som nybakad lärare 2005 skulle jag alltså förändra världen och visa vart skåpet skulle stå gällande pedagogisk nytänkande och teknikanvändning. Jag skulle banne mig påverka ungdomar och kollegor och skapa en skola som inte såg ut som min egen gymnasietid. Som tur var hamnade jag i Örebro och på John Bauergymnasiet. Redan då en 1-1 skola och under mina 6 år där genomförde vi nytänkande pedagogiska krumelurer i princip varje år. PBL, tematiskt lärande, entreprenöriellt lärande, blockscheman, långa lektionspass, arbetslag som äger schematiden, hemklassrum och teknikintegrering. Fatta vilken lekplats detta var för mig som anser att planeringen från förra läsåret ska kastas i juni varje år för att sedan börja om på nytt varje höst. Mycket av det vi gjorde för flera år sedan lyfts idag upp som nytänkande på andra skolor. Inne i karusellen betraktade jag det som en självklarhet. Nu när jag gått vidare fattar jag att JB Örebro gjorde något som verkligen förtjänade större uppmärksamhet i skolsverige.

 Varför gick jag vidare?

För vidare gick jag och jag jobbar faktiskt inte som lärare längre. I alla fall inte med ungdomar som elever. Jag ville påverka och förändra skolan som ni kanske minns. Att påverka en klass i taget, mina klasser, gick för långsamt. Tanken när jag tog jobbet som IKT-pedagog på en kommunal gymnasieskola var att nu kan jag påverka lärare som i sin tur påverkar sina elever. Utväxlingen blir snabbare helt enkelt. Jag saknar dock möjligheten att kunna läsa om ett verktyg måndag kväll och kliva in i mitt klassrum tisdag morgon och köra skarpt med 30 elever. Nu tar det lite längre tid att nå in i klassrummen, men samtidigt kan jag nå in i 10 klassrum samtidigt. Jag behöver bara övertyga 10 lärare om att det är en bra idé först.

Faktum är att jag fortfarande ÄR lärare. Enda skillnaden är att mina elever även de är lärare. Mina ständiga försök att INTE bli lärare har misslyckats och jag är återigen omgiven av denna yrkesgrupp så långt ögat når. Även om mina föräldrar inte är verksamma som lärare längre så vet jag att de sitter därhemma och njuter av detta faktum. I deras ögon har jag alltid varit lärare och kommer så förbli.

Jag förändrar världen

Varje dag kan betyda att en elevs liv tar en annan riktning.
Varje dag kan vara den första dagen för en nybakad lärare på sitt nya jobb.
Varje dag kan betyda lite eller mycket för alla jag möter, men den betyder alltid något.

Jag ÄR lärare och jag har förmånen av att kunna förändra världen…varje dag.

Detta var inlägg nr 23 i Lärartycket, en bloggstafett initierad av Anne-Marie Körling. Läs tidigare och kommande inlägg på www.larartycket.se

4 Responses

  1. Åh, jag har också haft Knut i matte på gymnasiet och din beskrivning, ”han gjorde traditionell trist undervisning rolig på sitt sätt”, var så träffande. Sen jag själv blivit lärare så har jag funderat mer kring mina tidigare lärare, där Knut är en av dom som gjort ett starkt avtryck i mig.
    Kul att läsa om din ”kärriär” fram till läraryrket och att du nu ”lär” lärare, en mycket viktig uppgift. Det skulle behövas minst en sådan på varje skola! Fortsätt att förändra världen! 🙂

  2. […] Jag förändrar världen – #Lärartycket 23 (2 bloggar) […]

Kommentera